JOHANNA KAJSON

Vet ni hur frustrerande det är att gå och vänta på ett så pass viktigt telefonsamtal en hel dag så man inte riktigt vågar göra något annat för när det väl ringer, då måste man vara fokuserad och ha alla papper framför sig? MYCKET FRUSTRERANDE KAN JAG SÄGA! Fram till 12 gjorde jag nästan ingenting mer än att stirra på telefonen (sjuksköterskan jag pratade med sa att hon (läkaren) nog hade fastnat någonstans men att jag låg i hennes agenda så hon skulle ringa under dagen så det vore bra om jag hade den nära hela tiden. Med tanke på att det är omöjligt för mig att nå min läkare och därmed är tiden körd om jag missar samtalet eftersom jag inte kan ringa upp henne så har jag inte vågat gå och handla, träna eller fixa saker på posten. För om hon ringer måste jag vara redo med alla mina förberedda listor och fokuserad, jag känner att bensinen är på väg att ta slut för detta maratonlopp jag springer med huvudvärken, över 13 månader lång nu. JAG ORKAR INTE VARA FÖRSTÅENDE LÄNGRE. JAG ORKAR INTE ANPASSA MITT LIV LÄNGRE. JAG ORKAR INTE SVARA "jo det är okej, det är väl bra förutom huvudvärken men den är inte SÅ farlig idag så jo jag mår bra" LÄNGRE. FÖR JAG MÅR INTE BRA!!! JAG LJUGER FÖR ER OCH FÖR MIG!

Och jag ljuger för mig själv för att annars skulle inte mitt liv funka, jag MÅSTE intala mig själv att jag är frisk och att detta är mitt normala tillstånd. Annars kommer jag falla ihop och inte resa mig igen och det är precis det jag känner att jag vill förhindra, jag VILL INTE GE UPP. Men då måste jag ha något att förhålla mig till, en ny plan, en ny medicin, nya tester eller en jäkla diagnos för detta vakum tar kol på mig. Jag har stått i träningskläderna hela dagen för jag skulle till gymmet klockan 12. Anledningen till att jag skulle gå ditt prick klockan tolv var för att jag måste planera mina dagar efter min huvudvärk, går jag dit tidigare funkar inte träningen för huvudet börjar dunka så hårt så jag knappt kan stå och sen är resten av dagen förstörd eftersom denna fruktansvärda huvudvärk sitter oftast kvar resten av dagen. Går jag dit senare måste jag få in lunch och några timmar efter lunch innan jag kan gå och då förändras atmosfären på gymmet till hårt dunkande musik och mycket mer folk vilket inte heller funkar för mig. Jag VILL att det ska funka att gå iväg och träna med syrran vid femtiden men efteråt mår jag aldrig bra. Jag har helt enkelt fått lära mig att runta tolv, ett är den bästa tiden för mig att ANPASSA MITT LIV så att träning funkar. För annars blir det ingen träning och det vill jag inte offra för huvudvärken. MEN NU HAR HON INTE RINGT. Så här står jag i mina träningskläder, med dunkande huvudvärk och en enorm besvikelse över hur fel min dag blev men jag kan inte göra annat än att fortsätta jobba här hemma och stirra på telefonen. Har fått en hel del adminarbete gjort och nu behövde jag munntras upp lite precis så då renbäddade jag sängen med jullakan. Jag skiter i att det inte är december än, jag är fast i mitt eget hem och det minsta jag kan få idag är väl att få krypa ner i en julig, nybäddad säng i min ensamhet! SÅ DET SÅ!