Är jag en dålig förälder eller räcker Good Enough?
Jag tampas precis som många föräldrar ofta med tankar om att jag inte räcker till som förälder, att det blev för "dålig" middag, för mycket TV, för lite frisk luft och ännu en nattflaska och ingen pottträning. Den perfekta föräldern, eller den perfekta mamman till och med har jag skrivit om förr och det handlar ju egentligen bara om att hitta sin egen balans och sina egna prioriteringar. Vad är viktigt för mig som mamma och för oss i vår familj. Vilka delar är prioriteras i föräldrarskapet och livet och vilka får bli som de blir? Och HUR känner man sig nöjd med det?
SÅ klurigt, men superviktigt att reflekter kring om man lätt dras ått att känna sig "dålig". Att älta saker man hade kunnat göra bättre gör ju ingen glad, hellre happy mamma än en som ältar att det blev för mycket TV tänker jag. Nu.. För ett år sedan började jag äntligen landa i det där men innan dess så var jag konstant stressad över att göra rätt, perfetk och enligt forskares och tycka-till-människors guide för vad som är bäst för barnet. Ett utdrag ur mitt inlägg om den perfekta mamman,:
"Och fy fan vad mycket svårare man gör det för sig när man hänger upp sig på att vara den perfekta mamman som gör allt korrekt för sitt barn. Jag har haft svårt att göra nästbästa alternativet eller skita i vissa saker, att vara lat och köra enkla vägen för att det passade MIG bättre - nej allt skulle vara för Charles skull och för hans bästa. Hela tiden. "Nu har vi fått var chans, nu fick vi vårt barn äntligen - tänk alla som fortfarande kämpar som inte lyckas. Som kanske aldrig lyckas, fy vad otacksamt att bara sätta på TVn och sätta honom framför den och själv läsa tidningen när jag vet enligt forskning att det är sämre än att aktivt leka med honom. Skärp dig Johanna, du har fått din chans - ge 100% fokus nu."
Foto Sandra Williamsson
Jag läser om när jag försökte göra en prioriteringslista för oss i vår familj, vad är det viktiga för oss och vad kan vi strunta i? Den borde jag nog uppdatera nu när Charles snart fyller två för det är så himla skönt när man väl inventerat och landat i det där tycker jag. Då håller man sig på banan och känner balansen i att vara Good Enough föälder en stund tycker jag, jag började i september 2015 tydligen men då var jag ju mitt uppe i den där stressen så nog tusan ska den uppdateras - återkommer med min lista så kan vi bolla lite och peppa varandra? För er som vill läsa inlägget från 2015 finns det här.
Läste förresten Cissi Wallins frågeställning om vad man har för styrker och svagheter som föräldrar, spännande lässning i kommentarsfältet och en bra tankeställare till en själv - mest bara för att inse att alla ÄR OLIKA och att ALLA har styrkor och utmaningar och att det är okej.. Balansen.
Jag kan börja, jag själv tycker jag är en rätt kul mamma som leker mycket med min son med det han tycker är kkul som bilar, klossar, rita, play doh, tågbanan osv och jag hakar på vad han vill göra ofta. Jag är kärleksfull, energisk, glad och inlyssnande och går ofta ner på hans nivå och vi har obegränasat med tillgång av närhet vid både nattning och på nätterna, Charles somnar nära nära och kommer in till oss varje natt och får gärna sova hos oss. (Vi tycker bara det är mysigt och stör oss inte på det tack och lov, det där är ju helt olika!) Jag är tydlig när ett nej är ett nej men sätter mig ner och frågar om C vill ha en kram alltid när han är ledsen - även om det är för att jag sagt nej eller blivit arg och flyttat bort honom en bit för att förtydliga mitt stopp och nej om han gjort riktigt fel. (Endast om han skulle få för sig att putta till t ex Donna eller slita en leksak hårdhänt ur hennes hand t ex - det är ALLTID nolltolerans mot puttningar och att slåss men det är också det enda jag riktigt höjer på rösten för och blir riktigt arg). Jag är helt enkelt mycket på marken på hans nivå och lyssnar och följer aktivt. MEN, för att orka det så är mina utmaningar/ svagheter att jag lagar halvfabrikat till mat och ger mackor och fil istället ofta så dålig mat och dåliga matvanor riskeras föras vidare, jag blir sjuk och trött ofta och orkar inte så mycket då utan vill mest vara hemmavid, jag har på TV till C för mycket enligt rekommendationerna (dock bara barnprogram, han får aldrig se vuxna program, nyheter eller något sånt läskigt), jag pillar på tok för mycket med mobilen när jag är med honom, jag är utomhus för lite med honom på vinterhalvåret, jag har dåligt tålamod när han är supergnällig och grinig och är inte så påhittig då och jag suckar och himlar med ögongen alldeles för ofta när jag jag inte orkar. Jag låter honom äta gass och snacks och smaka på bullar och fika och i perioder har han fått somna framför iPaden med Bamse när nattningar och nattsömnen varit omöjlig. (Ångetsen att erkänna alltså). Jag mådde dåligt av att amma och gjorde det bara 3 månader och ja mat är ingen styrka helt enkelt.
Er tur - vad är era styrkor och utmaningar som föäldrar?