Ny krönika - och så levde de lyckliga...
Just det ja, ni är några som redan uppmärksammat att min nya krönika kommit ut!
I mitt yrke som bröllopskoordinator så lever jag för den där pampiga dagen där ett brinnande kärlekspar säger ja till varandra och ja till att leva resten av livet tillsammans. Eller? Tar vi lättare på det där med giftermål idag?
Kan det vara så att av de drygt 47 000 paren som faktiskt gifte sig förra året så är där en hel drös med par som tänker ”eller iaf så länge vi har kul ihop” istället för ”tills döden skiljer oss åt”?...
Vad tänker ni om att så många som hälften skiljer sig idag? Ger vi upp för lätt? Har samhällets instagram-lyckliga skimmer gjort att vi vill ha mer och mer och strävar ett perfekt liv som inte finns? Kastar vi vardagsekorrehjulet bara för att vi är helt säkra på att gräset är grönare på andra sidan? Till och med varannan-vecka-föräldrarskapet målas upp som den "perfekt kombon" i olika bloggar och poddar. Du är "fri från ansvar" halva tiden och har fått din tid tillbaka - den där tiden vi alla jagar..
Vad tänker ni?
Läs hela krönikan här.