Powered by Jasper Roberts - Blog

Sluta kommentera folks vikt!

Jag fick ännu en kommentar om min vikt i veckan när jag la upp bilder från förra årets halloweenfest där en läsare ville kommentera att jag "måste ha gått ner massor i vikt"... Och jag måste säga att jag blir så matt, och trött, och lite ledsen av såna här kommentarer för om man tittar på denna bilden från i fjol och anser att man bara inte kan låta bli att skriva en kommentar som lyder "Så smal du har blivit sedan förra året. Du måste ha gått ner massvis i vikt?!" så måste man ju någonstans inse att mottagaren högst troligen tolkar det som att man var större/tjockare eller till och med "tjock" på bilden?
 
 
Detta är alltså bilderna som låg till grund för kommentaren - en hälsosam och mycket glad tjej och mamma som tränade lagom mycket och åt vad kroppen behövde liskom. Detta är också 1,5 år efter en förlossning där hon hade gått upp nästan 30 kilo hyffsat ofrivilligt. Och när vi ändå är inne på det där med att gå upp i vikt under en gravidtet - det är samma sak där, VARFÖR skulle man kommentera någons kropp kring hur mycket de gått upp eller inte under en graviditet? Det hjälper ju INGEN! Det är en jäkla vikthets idag för gravida och varje barnmorska, app och artikel hetsar om att man ska äta nyttigt, träna och röra på sig och max gå upp 12-15 kilo medan otroligt många inte kan hjälpa att de samla vätska och går upp det dubbla. Nej, alla ligger inte på soffan och käkar 3 kanelbullar om dagen och skiter i att röra på sig "bara för att" - många går upp så mycket trots hälsosam mat och träning. Andra kanske blir sjukskrivna och inte kan röra på sig alls, hur ska då en sådan kommentar hjälpa? Jag läste Sanna Dahlströms inlägg på istagram där hon hade blivit bemött med precis sånt här och jag ville bara gråta för hennes skull. Som om det inte var tufft nog att vara gravid ändå...
 
30 kilo upp med fruktansvärt mycket vätska i kroppen men en sjukskrivning där jag fick rekommendationen att vila på soffan och abolut inte stressa kroppen och eftersom jag hade så frukstansvärt ont i kroppen så kunde jag knappt gå 50 meter för det gjorde så ont. Jag kämpade något enomt under min gravidtet och jag försökte träna, röra på mig, ha stödstrumpor och åt ungefär som jag gör nu förutom att jag åt störrre portioer för jag var så himla hungrig, och så åt jag fiberhavrepuffar med mjölk på nätterna i slutet för jag vaknade hungrig konstant. Vad ska man göra som gravid kvinna? Inte äta när hela kroppen skriker att den är hungrig? NEJ - man ska göra som kroppen säger åt en och ta hand om sig på allra bästa sätt utefter den förmåga man har för tillfället. OCH INGEN ANNAN SKA LÄGGA SIG I ELLER PRATA OM KILO, MAT ELLER TRÄNINGSHETSA för alla gör vad de kan....


Så, tillbaka till ursprungskommentaren - ja jag har gått ner en del i vikt sedan förra året men inte av fri vilja utan för att det bara har blivit så och det är säkert med hormoner att göra, att jag rör på mig mer som mamma till en aktiv och sprallig 2åring och att kroppens former har förändrats efter gravidteten, mina proportioner har förändrats helt enkelt vilket också kan påverka uttrycket av mig men jag är samma människa för det. Jag äter likadant som jag alltid gjot, om inte mer och jag tränar liknande jag alltid gjort - eller faktiskt mindre senaste månaden eftersom jag varit sjuk och det mår ju inte kroppen bra av, den behöver röra på sig men inte för att bli smalare eller gå ner i vikt utan för att kroppen ska må bra och vara starrk. Ni som följer bloggen vet ju att jag blev orolig ett tag för jag åt tregånger så mycket mer än vad jag brukar och var hungrig hela tiden men jag rasade ändå i kilon så jag funderade på om något var fel med sköldkärteln,, det är alltså en hälsotanke som dyker upp i mig i det läget och inte att jag ska försöka bli smalare. Jag vill känna mig frisk och stark och jag vill äta det jag är sugen på, oftast pasta och bröd för det mår faktiskt just jag väldigt bra av.
 
 
Nog om det, jag ville bara vädra lite tankar om varför man inte ska kommentera folks vikt. Det finns liksom ingen anledning, om någon nu såg bilderna från i fjol och tänkte "vad mycket smalare hon är nu" så kan man behålla de tankarna för sig själv. Det viktiga är hur jag mår och känner mig.



Nu ska jag klä ut mig inför årets halloweenfest hos Isabella! Happy Halloween!
 
 
 
 
 

J-tid/ ME-time

Kommer ni ihåg att jag pratade om J-tid för några vloggar sedan? Att avstätta tid till mig själv och sånt som ger mig energi, idag är det dags för andra föreläsningen inom mindfulness av en psykoolog i programmet och jag har jobbat undan så mycket jag kan på morgonen inför de två timarna som börjar nu vid tio. Det ska bli så spännande att se vilka lärdommar jag tar med mig idag!
 
När min läkare först skickade iväg en remiss till detta 6 veckor långa smärtprogrammet (som är sista veckan nu, på måndag är det utskrivning med sjuksköterskan igen) så tänkte jag att jag absolt inte skulle ha tid att gå iväg på detta 2-3 gånger i veckan i 6 veckor - vem har tid för sånt? Jo, de som är sjukskrivna har ju tiden såklrt och det är ju nog mer normalt att man är iaf deltidssjukskriven med mina kroniska sjukdomar men då hade jag varit så deprimerad och svag så jag hade haft mer ont och mått sämre. Jag var ju sjukskriven ett par månader då 2012 tror jag det var och jag har aldrig mått så kass som då, det är verkligen inget för mig - däremot så var det HELT RÄTT att jag gav mig själv denna tiden för smärtprogrammet för att lära mig ännu mer om hur jag bäst tar hand om mig själv. Jag gav mig själv J-tid eller ME-tme som det också kan kallas genom detta och nu när vi avslutar nästa vecka så måste jag klura på hur jag ska fortsätta prioritera J-tid och sånt som får mig att må bra...
 
 
 
 
Så, nu läser jag "Stora Peppboken" och där var en övning i som jag tänkte göra idag, gör den ni med för det är aldrig fel att inventera sig själv lite... Jag har ju t ex redan bokat in den tuffa utmaningen att gå till en psykolog varje torsdag i 10-20 veckor framöver occh även om det verkligen känns skit och kommer kännas värre i början så veet jag ju att det ger mer i längden - det kommer göra att jag fungerar bättre som människa så det är verkligen J-tid. Men det är ju tungt, nu behöver jag hitta lite mer lättsamma saker som ger mig energi i vardagen också och som jag kan avstätta J-tid för.
 
 
Denna övningen fungkar ju både i jobbsammanhang och privat så jag tänkte jag göra den två gånger, en för jobb och en för privat eftersom dessa två lätt hänger ihop när man har eget företag som man brinner för - då är det ännu viktigare att försöka separera jobb och privat så att man kan få energi på båda plan...
 
T ex i jobbet så är jag nyfiken på att utveckla mitt jobb som influencer ännu mer och låta det benet i bolaget växa och bli större och för det ska kunna gå så måste jag investera lite tid, kanske investera i lite utrustning och utbildning och hitta människor som kan lära mig mer och pusha mig åt rätt håll. Och det som ger mig energi i jobbet är nöjda kunder som jag verkligen gjort skillnad för och hjälpt och inspirerat. Så det vill jag göra mer av!
 
 
Privat däremot är lite klurigare, ibland glömmer man ju bort att vara nyfiken privat för man är så blind för alla "måsten" om man fått för sig står högst upp på listan. I höst är jag nyfiken på att fortsätta yoga och bada varmt och fortsätta se vad det gör för min kropp och min smäta i längden. Att yoga 2 gånger i veckan ska inte vara så svårt att få till, jag får börja köra söndagsmöten igen med Rickard och planera in träningen precis som allt annat i kalendern, det gjorde jag förr. Och så vill jag få in mammamage-appen också som jag pratade om i vloggen igår. Det här ger mig energi privat....Just nu är det faktiskt vila och att inte stresssa  - att ha tid att följa Charles i hans tempo och dit han vill när jag är med honom t ex eller att INTE öppna datorn på kvällen efter att han somnat utan bara ligga under en filt med en kopp te och kolla serer. Återhämtning - det ger mig energi för tillfället så jag ska fortsätta försöka fylla på med det och inte köra på nu bara för att smärtprogrammet är slut.
 
 
Hur ser era listor ut?
 
 

Juicande höst

Igår kom jag äntligen loss och plockade fram min juicemaskin och gjorde en morot-äpple-gurka-citron-broccolistam-ingefära juice tillsamans med Charles (han fick smaka den utan ingefäran men han tyckte den var för sur - ska prova utan citron nästa gång med honom...) och nu jäklar ska jag juiicea loss i höst. Jag har liksom inte haft framme den sedan i vintras, jag tror knappt jag användt den här i huset faktiskt?
 
Hur som, idag blev det morot, persilja, mynta, äpple, ingefära, broccolistam och citron. Alla föskolebaciller ska bekämpas, haha.
 
 
Man ska tydligen kunna köra i svartkål också, måste testa det. Någon som har testat med grönkål eller något annat sånt? Jag fick en grön med gurka, selleri, citron och mynta förra veckan och den var sååå god men nu behöver jag inspiration från er - kan ni ge mig era bästa juicerecept?
 
 
Idag har jag hemma-admin-dag vilket är superskönt, det blir en radiointervju vid 15 (förinspelning så sänds inte idag) men annars har jag inte pratat med en enda människa idag, haha. Skönt med egentid och tystnad omkring mig och efter lunchpastan så hann jag faktiskt ta ett varmt bad och läsa ut min bok, jag har en muskel i ryggen som fastnat så jag knappt kan röra mig och har lite svårt att andas, phu. Ni vet när smärtan liksom söker en? Borde komma igång med yogan igen, ikväll ska jag jäklar i det göra yoga! Dubbelkollar ni mig?