JOHANNA KAJSON

 

Det som är så fint med den stugan vi ska till är att jag minns 2014 när vi åkte dit dagen efter att vi hade satt in ett litet 2-dagars embyro i min mage. Man vet ju inte innan när exakt man kan plocka ut äggen när man gör IVF utan på slutet av en period med hormoner och sprutor så gör man massor av tester var och varannan dag och helt plötslit så säger de "nu är det dags, ta avslutningsspurtan ikväll och kom in 72h efter så plockar vi ut äggen". och då sätter man alltså in ett äg ytterligare 2 dygn efter, därför visste vi omöjligen om vi skulle kunna vara med på vårt traditionella  "Famljelsaget" det året men visst hann vi ner men vi fick åka en dag senare än planerat och det var en så märklig, overklig och konstig känsla att komma dit till hela familjen med vetenskapet att man liksom verkligen var befruktad eller vad man ska säga. 2 dagar gravid. Världens konstigaste känsla och även om det kändes lite pirrigt så vågade man ju inte få upp hoppet.

 

Därför är det extra speciellt varje år vi åker dit, för det är dit vi åkte när vi precis hade blivit gravida med det som idag är Charles. Snart är det årsdagen av befruktningen för Charles ägg, galen tanke och att det dessutom ligger 1 ägg till som skapades samma dag i frysen i Stockholm är ju ännu galnare tanke. Undra om det är en lillasyster eller en lillebror? Undra om vi kommer använda det en dag? Undra om det klarar av att tinas? Undra om det överlever och blir ett barn om vi sätter in det? Undra, undra, undra...