Powered by Jasper Roberts - Blog

Välja vigselringar

 
 
"Åååå kan inte du skriva ett inlägg om din vigselring, hur du valde osv? Går precis i ringtankar och tusen olika saker snurrar - vore kul att höra hur proffset tänkte!"
 
Ehhhh, jo det kan jag men när vi valde ringar 2010/2011 så var det inte direkt ett proffs som valde utan en romantiker av rang (jag) och en kvalitetsdude (Rickard) så vi utgick från att köpa diamanter av bästa kvalité framför storlek. Jag tror faktiskt jag hade valt liiiite sämre kvalité men större diamanter idag, haha... Men Rickard skulle nog fortsatt krävt toppkvalité för sån är han och det ÄR ju bättre att köpa med kvalité när det kommer till något man ska bära hela livet... det håller bättre, det behåller värdet bättre osv. Men allt det där får rickard stå för - jag hade egentligen bara två tankar... Det första var att förlovningsringen skulle se ut så som Rickard hade valt (han friade med en liknande silverring i Paris och ville att vi skulle välja ringar tillsammans men jag ville såklart ha det han hade valt) för det kändes mest romantiskt och så var jag FRUKTANSVÄRT dålig på att känna efter vad jag själv ville på den tiden. Det är först nu jag börjar bli bättre på och tränar på att hitta magkänslan och våga tänka helt utifrån mig själv och vad jag eventuellt skulle tycka om... Då var jag lite fast i vad man "borde" göra och också att man absolut skulle välja något tidlöst och klassiskt eftersom man skulle hadet hela livet - det var också därför jag hade fransk manikyr eftersom det kändes som ett safecard och likaså varför jag hade axelbandlöst på min klänning... För det hade jag alltid gillat så då tänkte jag att det kommer jag alltid att gilla framåt - tänk så mycket jag har förändrats de senaste 6 åren dock...
 
 
MEN - det är ju klokt att tänka liiiiite på att man ska ha ringarna resten av sitt liv dock... Älskar du vitt guld nu men har egentligen alltid älskat rött guld så är det mer troligt att du kommer gilla rött guld resten av livet (för min del så har jag adlrig burit rött guld så vitt guld kändes mest logiskt för oss och eftersom jag är romantiker av rang så kände det mest naturligt att alla tre ringar skulle matcha så att även han hade rött guld... Idag hade jag nog tänkt annorlunda för de klassiska herr-förlovningsringarna i rött guld tycker jag är galet snyggt på gifta män numera, haha.) När vi hade valt förlovningsringen likt den Rickard hade friat med (även här kom den praktiska sidan in i mig och jag valde utefter tipsen om hur ringen skulle hålla bäst så fyrkantiga diamanter istället för runda så att det inte kom in skit emellan som kunde orsaka att en diamant tappas eller så och så den där lilla kanten på varje sida om diamanterna för att den håller bäst med den och det var så ringen Rickard friade med såg ut...) Ni ser också att våra ringa liksom har lite hårdare, rakare linjer i hur de är välvda och det var för att Rickard kände att det passade honom bäst med lite rakare och hårdare kanter och återigen ville jag matcha upp så vi hade exakt samma typ - så behöver man såklart aboslut inte göra och även om jag kanske idag hade valt en tunnare och mjukare rundning så älskar jag mina ringar och att det syns så tydligt vilka val vi gjorde precis där och då. Det visar ju på att vi har vuxit upp tillsammans och ihop tillsammans - att valen av ringarna, hur de skulle se ut och matcha och storleken på diamanterna och att vi var så otroligt praktiska kring varje val visar att det var ett enormt livsbeslut och en ENORM investering för oss när vi köpte de där ringarna...  De speglar vem vi var när vi sa ja till varandra och det vill jag bära med mig resten av livet - minnet av vem vi var där och då om ni förstår vad jag menar?
 
 
 
Idag hade vi kunnat tänka helt annorlunda eftersom vi har helt annorlunda ekonomi idag än då, vi sparade och vi såg till att tajma in när de hade 15% rabatt på ringarna i februari och eftersom jag har så smala fingrar fick vi dessutom 1000kr avdrag för att det gick åt mindre guld, haha. Jag är glad att vi gifta oss så pass unga och inte idag för då hade risken varit att vi hade gått lite bananas i alla val bara för att vi hade kunnat. Vi var dessutom först ut i hela vår umgängeskrets och slapp den lilla hetsen som det KAN bli om att köpa större och större diamanter än dem som gifte sig förra året - jag säger inte att alla är såna men oj vad många som ändå alltid frågat mig efteråt vilken carat/storlek det är på min diamant och sedan har deras oftast varit lite större, haha.
 
De där drömskorna som var slut överallt dök upp på det galnaste sättet under en resa med mamma till Paris där vi skulle köpa små eiffeltornsnyckelringar att ha som placeringskortshållare... Jag skojar inte - 2011 kunde man inte shoppa allt på nätet som man kan idag, jag klippte och klistrade varenda liten detalj själv till hela bröllopet och specialbeställde papperssugrör från australien för det existerade inte i Sverige. GUD SÅ MYCKET LÄTTARE det är att planera dekor för bröllop idag!!!  Hur som, skorna fanns helt plöstligt framför mig och jag tänkte nog och länge innan jag valde att invsetera i drömskorna till bröllopet men givetvis tänkte jag återigen praktiskt och köpte dem med en lägra klack så jag kunde använda dem i många år - och OM de har fått vara med och dansat på mååånga fester sedan bröllopet.... Jajemen! De har ju så praktiskt klack...
 
 
Så - sammanfattningsvis så valde vi praktiskt, kvalitetsmässigt och på det mest romantiska vis vi kunde tänka... Ingraverat är såklart datumen för förlovningen, bröllopet och våra namn men även två ord som betyder mycket för oss...
 
 
Bästa stunden - det är på kvällen när vi går och lägger oss tillsammans och pratar lite om dagen, om hur fantastisk liten familj vi har och tacksamheten och lyckan över att vi har träffat varandra och har varandra. Numera pratar vi ju ofta om Charles också men vi glömmer aldrig bort att visa och berätta för varandra hur tacksamma vi är för att just vi är man och hustru. Den där stunden på kvällen - det är bästa stunden!
 
 
 
 
 
 
 
 
<3 kom ihåg hjärtat för att gilla