JOHANNA KAJSON

Jag är fortfarande efter snart två år smärtsamt tacksam VARJE DAG över att Charles kom till oss, världens finaste son som efter mycket kämpande anlände 2 juni 2015, tänk att du är vår. Jag minns hur fruktansvärt svårt det var att ta till mig att ingen skulle komma och sno hon från mig första 1-1,5 året. Jag kände på riktigt varje dag rädsla över att allt bara var en dröm och att någon skulle komma och säga "tack för att du passade honom" typ. Fruktansvärt men sant, det är nog tiden fram till vi blev gravida som spökade - rädslan för att vi aldrig skulle få vårt barn.

 

Nu har jag iaf äntligen landat lite mer i det och är mer trygg i att han ÄR min och vår. Att behålla. Eller till låns som vissa säger men det kan jag inte tänka på eller ta in än - nej jag måste få tänka att han är min! Hur som, jag är så tacksam varje dag, det är både jag och Rickard och vi pratar minst en gång per kväll om tacksamheten, hur fin han är och hur lyckligt lottade vi är. Världens finaste son.

 

Så, när vi ska titta på Babyloonz och denna låten kommer så gråter jag så mycket, jag hörde den första gången när Charles bara var några veckor tror jag och redan då grät jag floder - meningen "för att jag får dela en ny dag med dig, jag kan inte vänta så nu väcker jag dig" är ju så fin. Godmorgon.

 

 

 

Charles sov förövrigt superbra med mig i vår stora säng inatt, hurra! Jag är dunderförkyld idag och ska köra hem till mamma och pappa för lite mys och avlastning. Charles blev så himla glad när jag sa att vi skulle åka dit, gud vad han älskar att vara med dem.  Men först har vi haft mysmorgon, långmys i sängen och sedan långfrukost med tända ljus och nu precis totalt dansparty i över en timme, haha.