Powered by Jasper Roberts - Blog

Barn & socker

 
Okej låt oss prata om det här med barn och socker lite, kan vi göra det? Men först, lite andra spännande inlägg på temat att läsa som Underbara Clara som bakar gott och hemmagjort mycket och ofta till sina barn men undviker godis och lösgodis eller ger ytterst lite på en lördag. Kloka Vanja Vikström kör no-big-deal tänket och fikar gärna med sin son Iggy på både glass och bullar men bara med måtta precis som vi vuxna bör tänka. När tillfälle ges liksom. Är man själv sockerberoende så är det svårt att tänka så misstänker jag, äter man socker varje dag eller väldigt ofta så är kanske nolltolerans med socker lättare att hålla för barnen? Mer kluriga tankar om detta då, härliga Josefine Knave tänker "äter vi får han smaka" och tycker inte att veckodagarna spelar någon roll. Min kloka vän Isabella kör också ett avslappnat sätt kring glass och socker.
 
 
 
Sen läser jag Claudia skriver att man praktiskt taget ger sina barn knark om man ger dem godis, hennes liknelser är att man är oupplyst och att man inte bryr sig om sitt barn om man ger dem godis, raka motsatsen kan man säga alltså. Och oupplyst vill man ju inte vara - eller att någon ska tycka att man är en dålig mamma som inte bryr sig om sitt barn. Det är rätt hårda ord från henne:
 
 
"Hur kan man ge sitt barn som man älskar och bryr sig om, förlåt om jag är rak nu…men sånt skit? Hur kan man låta en ren oförstörd kropp få i sig den enorma mängden socker på ett, som det dessvärre brukar bli, okontrollerat sätt? För mig är det som att hälla i ett spädbarn koncentrerad saft eller ge ett barn all mat friterad. Du har ju brytt dig en gång, du har ju gett d-vitamindroppar och du har sett till att barnet får den näring det behöver som nyfödd, du har varit noga…när försvinner det?"
 
 
Charles är ju lite över ett år och ni vet ju att jag gillar att läsa olika åsikter, väga och klura och sedan ta aktivt eget beslut utifrån vad som passar vår familj bäst, men jag vill inte bara göra som alla andra omkring mig gör eller som mina föräldrar gjort bara för att utan jag vill ifrågasätta och klura innan beslut tas. Så nu klurar vi lite på socker, bullar, glass och annat sött och gott som vi äter då och då. Vi är ju verkligen inga fikamänniskor så allt med måtta är ju alltid en bra måttstock - även för sig själv. Jag minns diskussionerna kring Charles tänder bara för att han fick äta klämmis för några månader sedan (det kan ni läsa om här), men då var ju fokus på tänder. Och sen rekommenderar många att man ser den omtalade sockerfilmen, jag har själv inte hunnit se den än men suttit vid flera middagar med vänner där den disskuterats... I mitt huvud är det dolda sockret det farliga, alltså att man köper sockriga yoghurtar med smak, dricker en massa juice, väljer flingor med en tiger på osv istället för naturell yoghurt, havregryn osv. Men jag är verkligen inte insatt och är rätt kass på att tänka på det där själv, när jag äter Special K har jag inte en tanke på att där är socker i.
 
 
Hur tänker ni?
 
 
 
 
A-M:

Våran kille är snart 14-månader. Han fick provsmaka tårta på sitt 1-årskalas, slickat på glass när vi ätit en varm dag. Ska fortsätta hålla det på den nivån är tanken :) Onödigt att ge honom socker i form av godis och liknade tycker jag! Sen får vi se hur det blir framöver..

Tess :

Jag kör på "äter vi får hon smaka". Skulle jag se det som ett problem, dvs att hon fr mkt, då känns det snarare som att jag skulle behöva rannsaka hur vi äter som familj. Vi äter väldigt nyttigt överlag så då tycker jag att det är härligt att ibland "festa till det". Sen tror jag precis som du att det snarare är det dolda sockret vi behöver hålla koll på. Köpte tex havrepuffar, de smakar ju typ hö..... Men tji fick jag, jäklar vad mycket socker!

Sen vill jag vara tydlig med att så här passar vår familj och hur andra gör/inte gör kan jag inspireras av, men ska inte lägga mig i deras beslut. Kul att du tar upp dessa ämnen! Ofta mycket kloka kommentarer att inspireras och tänka till av. Ha en fantastisk Skånevistelse.

Johanna:

Vår son är snart 1 år och vi har nog tänkt att man inte behöver ge honom sötsaker förrän han mer aktivt ber om det (han vill iof stoppa allt i munnen, men det räknas ändå inte som att be om det..). När man väl introducerat det kan man inte gärna sitta och götta sig med sin glass och inte låta honom smaka, känns liksom konstigt.

Sedan tänker jag på vilken lycka det kan innebära att få äta den där glassen eller bullen även för mig som vuxen, och på något vis vill jag ju att han ska få känna det också. Att man kan unna sig tillsammans som familj och bara mysa med något extra gott! Det vill nog inte jag vara utan sen när han blivit lite äldre...

Anonym:

Det är alltid diskussion om allt, speciellt när barn är inblandade. Visa ger lite visa inget osv. Vi har för mycket diskussioner i detta land. Jag har själv barn och vips så ska allt diskuteras. Vad dom äter, var dom sover, vad dom har på sig o t o.m när dom ska börja på förskola. Förstår att du inte menade något med att ta upp denna diskussion utan jag menar överlag..

Svar: Jag menade precis det du skriver att vi har för mycket av - att jag vill lyfta ämnet för att utbyta erfarenheter och tankar. Om det kallas diskussion vet jag inte men jag tror det och det är otroligt värdefullt för mig som förälder så det där att det är gör mycket är kanske olika tänker jag? Personligen tycker jag snarare att problemet är att folk lägger sig i hur andra gör och försöker "informera" eller "rätta" dem. Men att diskutera ämnen tycker jag är spännande :)
JOHANNA KAJSON

Angelica:

Åh jag klurar och funderar också! Just nu ger vi inte Chloe något socker alls, det känns onödigt att ge henne det när hon ändå inte vet hur det smakar och fortfarande tycker att en banan är asgott (sen kan man ju diskutera fruktsocker hur mycket man vill men kom igen. Haha). Jag tror lagom är bäst och så försöker vi dra ner på sånt som har mycket socker i sig som sylt (mosa hallon går lika bra), saft, flingor och ketchup. Men som sagt: måtta för alla i familjen! När Chloe blir äldre tror jag vi kommer landa i lördagsgodis, eller nåt liknande. Men då måste det gälla oss vuxna också tycker jag! Haha. Så svårt känner jag nu när jag sitter och tänker efter. XP

Svar: Ja det låter lite som vi tänker också, men man får väl klura mig till :)
JOHANNA KAJSON

Villa Grön:

Väldigt svårt såklart! För min del har vi nog släppt lite mer och mer för varje barn..Var enklare att hålla första barnet från sötsaker än att hålla småsyskonen från det, för de ser ju att storebror äter och ja då blir det svårare. Men särskilt restriktiva är vi nog inte, 5 och 3-åringen får lördagsgodis, vilket innebär en liten tablettask eller liten chokladbit. Utöver det blir det glass vid speciella tillfällen och någon bulle om vi fikar. Saft och juice får de dricka ibland. Däremot har vi inte introducerat läsk. 1-åringen fick sin första lilla tårtbit på 1-årsdagen och har väl fått smaka en liten bit bulle och kanske slickat på någon glass vid något enstaka tillfälle, men inget annat. Det funkar för oss och ni kommer hitta ett sätt som funkar för er!:)

Svar: Låter som oss men det är som sagt första barnet :)
JOHANNA KAJSON

Lotta:

Jag vet att alla föräldrar vill sitt barn det bästa men det finns inget positivt eller nyttigt att ge sitt barn socker. Varken dolt eller synligt socker. Det dolda är ju svårare att hitta men det synliga är lätt. Jag tycker du ska ställa dig frågan: varför vill jag ge mitt barn socker?
För att vi vuxna äter socker och då kan vi inte neka barnet en bulle? Då gäller ju samma argument för alkohol. Varför ger du inte ditt barn alkohol?
Är ett annat svar för att man vill festa till det? Men ett barn kan väl lika gärna festa till det med en smarrig exotisk frukt eller smoothie.
Varför börja ge ett barn ngt som är helt onödigt som socker när barnet själv aldrig ens provat?
Vi vuxna gör mkt som vi vet inte är bra för oss men varför ge det vidare till sitt barn. Jag tycker man ska så länge det går att undvika socker och har man tur så vill barnet inte äta så mkt sen för man som förälder har gjort sitt bästa för att lägga en bra grund för sitt barn.
Jag tycker du har tänkt vettigt många ggr förut och jag tycker man kan ge sitt barn frukt ist för godis, glass och bullar.

Mirella:

Det är så svårt men vi kör på "vill han så får han smaka". Vår lille är snart 15 mån och till hans födelsedag gjorde jag en sockerfri tårta till honom full med bär, ville inte att han skulle äta den sockerproppade vi andra åt utav men däremot efter det så har vi släppt lite på det och han har fått smaka på lite glass och en tårtbit här och där. Sjävklart kommer jag inte lassa upp något utav detta fram som en portion måltid till honom som typ "här! oj så gott!" men vi tror att mentaliteten av att absolut inte äta utav någonting, inte ens smaka, gör mer skada än nytta i framtiden. Allt med måtta är det vi strävar efter. Mat är menat att njutas av och det vill jag att mina barn ska lära sig att göra och inte om några år be och böna om att få äta utav någonting de knappt har fått äta utav innan. Sedan, hur skadlig är det om de får smaka en bit eller två, högst 3 gr/mån? Kommer ihåg när min svärmor berättade om mördarblickarna hon hade fått utav de andra mammorna i mammagruppen när hon sa att hon hade gett ett Marie-kex till min man som då var 1 år gammal, haha. Något jag tänker på när diskussionen kommer upp 😉

Anonym:

Tipsar om böckerna "Ett smakäventyr" samt "Ett sötare blod" efter att ha läst dem har vi trappat ned på socker samt bestämt oss för att vänta så länge det bara går med socker. Jag tittar nu mer efter recept på bakverk utan socker. Vi har slutat med läsk och jag kommer att börja med hemmagjord glass. Socker är inte bra och inte nyttigt för någon. Varför skulle jag vilja ge det till det värdefullaste jag har? Samtidigt är det svårt eftersom jag är en riktig fika-människa men utifrån böckerna kan jag nu ta aktiva val till vad som är okej och inte, enligt oss. Det måste börja med oss själva. Vårt barn kommer göra som vi gör. Varför inte sluta med lördagsgodis och äta fruktsallad och hemmagjord glass på lördagskvällen eller doppa frukter i mörk choklad blandat med grädde? Nej, så lite socker som möjligt så långt det bara går för vår del!

Emmet :

Vi har sagt glass från 2 år, typ lite och naturell.
Annat socker i bakverk och godis från 4 år. Detta då barns hjärnor är så känsliga som små.
Dock gäller minimala mängder vid dessa "gränser" och det ska vi försöka hålla så länge det går.

Emmet :

Vi har sagt glass från 2 år, typ lite och naturell.
Annat socker i bakverk och godis från 4 år. Detta då barns hjärnor är så känsliga som små.
Dock gäller minimala mängder vid dessa "gränser" och det ska vi försöka hålla så länge det går.

Iman:

Svårt det där! Min son fyllde 1 för 2 veckor sen och då fick han kleta på en tårtbit. Som tur var gillade han inte smaken. Förutom det får han inga sötsaker. Vi drar ut på det så mycket som möjligt då han själv inte är intresserad. Han får frukt, bär och dadlar ibland (de är söta). Men ger inget med raffinerat socker, det tillför inget till honom. Men någon gång kommer han vilja äta sött då får det bli bulle eller glass.

Matilda:

Vi kör naturligt sött och skippade tårta på ettårskalaset i helgen. Jag gjorde egen glass med frysta bär och yoghurt som jag vet att han älskar, chokladbollar med dadlar och plättar. Jag tänker att barn så klart också behöver få ha det lite festligt men min ettåring har inget utbyte av socker och riktig tårta ännu, när han tycker att frukt duger lika bra. Senare kommer han få smaka på annat men lagom är bäst tycker jag.

Matilda:

Vi kör naturligt sött och skippade tårta på ettårskalaset i helgen. Jag gjorde egen glass med frysta bär och yoghurt som jag vet att han älskar, chokladbollar med dadlar och plättar. Jag tänker att barn så klart också behöver få ha det lite festligt men min ettåring har inget utbyte av socker och riktig tårta ännu, när han tycker att frukt duger lika bra. Senare kommer han få smaka på annat men lagom är bäst tycker jag.

Kommentera inlägget här: