JOHANNA KAJSON

Tanken var att jag skulle släppa en helt annan vlogg idag men efter att ha sett hur #METOOkampnjen fullkomligt rasar in i sociala medier kändes det helt fel så istället spelade jag in en vlogg nu precis om just #METOO och varför det är så viktigt att våga prata om det - jag har aldrig pratat om att jag varit med om sexuella övergrepp och eftersom jag går och bearbetar det i höst så tänkte jag absolut inte skriva om det (och jag kommer inte skriva mer om det sen för jag måste få behålla resten privat när jag kämpar på och jobbar med det hos psykologen) men som jag säger i vloggen så handlar kampanjen om att VÅGA säga det högt för belysa hur jäkla många som faktiskt varit med om det... VARFÖR känner vi att vi måste vara tysta om det? VARFÖR känner jag att det är jag som skäms och mår dåligt när jag nu "erkänner" att jag varit med om detta... 

 

Jag läser inlägg efter inlägg på bloggar från modiga kvinnor som varit med om helt vidriga saker, jag grät floder när jag läste Angelicas METOO-inlägg och det påminner mig om den scenen från Big Little Lies som jag klippt in här i min vlogg som får mig att må så illa så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag är livrädd när jag nu lägger upp vloggen men alla andra är så jäkla modiga så jag vill våga iaf belysa kampanjen, skriva under på #METOO och samtidigt prata om HUR man kan prata med sina barn för att skapa en bättre framtid...

 

 

 

 

 

 

- Du kan ALDRIG säga till folk att de känner fel, har upplevt något fel eller överdriver eller är överkänslig. Folk känner vad de känner och det måste få vara okej.

 

- När någon säger nej - då betyder det NEJ. Alltid

 

- Medgivande till fysisk kontakt är något alla människor alltid kan och bör begära. Det handlar om att inte begå ett övergrepp på någon även när det kommer till annan fysisk kontakt än sex - att ens krama någon för länge när man känner att den andra inte vill kramas längre är respektlöst. Eller att tvångskrama barn. SLUTA TVÅNGSKRAMA OCH TVÅNGSPUSSA BARN - okej?

 

- Du behöver inte vara någon annan till lags än dig själv. (Detta har jag fruktansvärt svårt för, jag har levt och lever fortfarande stora delar av mitt liv utifrån att vara alla andra till lags och att stänga ner rösten i mitt huvud som säger vad jag vill eller framförallt inte vill. Allt jag inte vill tror jag att jag måste göra och att det är något fel på mig som inte villl. MEN SÅ ÄR DET JU INTE!)

 

- Vi måste våga prata med våra döttrar om att de har rätten över sig själva, sin kropp och vad de vill och inte vill. Vi måste våga prata med dem om att våga säga nej, att våga känna efter vad man själv vill och önskar eller INTE vill och att det är okej att inte vilja en massa saker - nu är det slut med grupptryck!

 

- VI måste våga prata med våra söner om stopp min kropp, om att ett nej är ett nej men även tystnad och osäkerhet ska tas som ett nej - medgivande är A och O och respekten och empatin för andra människor

 

- Vi MÅSTE lita på vad människor berättar, hela kulturen kring att det är tjejens fel, eller att  tjejen överdriver, eller att tjejen hittar på, eller att tjejen ändrar sin story i efterhand osv osv osv måste få ett slut. Vi måste lära våra barn att vara lyhörda, att visa empati och medkänsla. Att trösta även om man själv kanske aldrig hade blivit ledsen för det som personen mittemot har upplevt men om den personen är ledsen SÅ ÄR DEN LEDSEN. Då tröstar man, oavsett vad. Man slätar inte över...

 

- Och nu precis när jag skriver så slog det mig varför jag avskyr att dela säng med någon annan än den största tryggheten i mitt liv - min man. Jag hatar att dela hotellrum generellt även om där är 2 sängar och framförallt att dela dubbelsäng med folk så när jag åker iväg med vänner eller till och med min syster så köper jag eget hotellrum och jag har aldrig kunnat förklara det på ett vettigt sätt när folk tyckt jag varit så konstig som inte vill bo med andra men nu slår det mig att jag vet precis varför jag inte klarar av tanken på att dela säng med vänner - och återigen så har jag gjort det ibland fastän jag inte velat för jag har blivit tillsagd att det är jag som är konstig och knäpp och annorlunda och överdriven. Jag har inte respekterat mina egna gränser och pushat mig till att göra saker jag inte vill. Och det göra mig så jäkla ledsen.

 

 

Jag tycker ni ska läsa kloka Manne Forssbergs blogginlägg också om hur han känner igen sig och inser att han som kille inte lärde sig om medgivande, tjejernas rättigheter och vad som är okej och inte - så kloka ord som också är viktig att ta med sig! Männen måste berätta hur de upplevde det och hur vi kan tala till våra barn och ungdommar på rätt sätt så att de förstår.

 

 

 

 Nu ska jag äta lunch och pausa sociala medier en stund för jag är så nervös av att ens skriva detta inlägget för jag har inte pratat om det med nästan någon alls så jag är lite rädd för vad folk i min omgivning ska tycka och tänka också (återigen - jag vill släppa denna vloggen och jag vill skriva om detta men jag är programmerad att i första hand tänka på alla andra och vara dem till lags så jag oroar mig för att det är synd om dem i min omgivning istället för att fokuserar på min magkänsla som vill skriva och släppa detta. Så nu tränar jag och gör som jag vill... Phu.... Självutvecklig är jobbigt!)